Lillasystern som försvann

Tidigt en november morgon jag är vaken känner mig trött,jätte trött.

Det tog så där lång tid i går att somna som det gjort flera gånger nu.Jag har frågat min mamma om jag kommer att få träffa min lilla syster någon mer gång.

Inne i hjärtat känns det som att min lilla systers mamma ljuger och jag undrar så mycket varför jag inte får träffa min lilla syster ? I bland tänker jag på och undrar om min lilla syster är hos pappa när jag inte är där? Jag har sagt till min mamma att pappa kan inte laga mat åt mig samtidigt som han tar hand om lilla syster.

Jag tror inte pappa kan ta hand om oss båda. Jag har frågat mamma i bland tycker jag att mamma svarar tråkigt hon säger att hon inte vet. Men hon brukar säga till mig att jag är bra som jag är det brukar kännas bra.

Jag vill att min mamma skall ringa min lilla systers mamma och säga att hon måste sluta ljuga och att jag faktiskt vill träffa min lilla syster. Mamma har inte gjort det. Men jag vill det.


Mamma hon märkte att jag var ledsen i går när jag gick upp på toa hon kom in till mig och trollade blundstjärnor så viskade hon att hon tycker att jag är bra precis som jag är.

I morse sölade jag mig lite med kläderna och tandbortningen så där som jag brukar göra men i dag gick det rätt så fort ändå för mamma tjatade inte en enda gång.

Jag speglade mig och säger till mamma det känns konstigt i höger öga jag ser bara med halva. Mamma säger det kan nog vara för du nyss tagit på dig glasögonen.

När jag kommer till skolan in på lektionen och sätter mig i skolbänken så känner jag att jag har ont i huvudet jag vet inte vad jag tänker men jag tappar andan och kräks rakt ut över hela skolbänken.

När jag precis har kräkts klart så är den första jag tänker på min lilla syster.

Mamma kommer och hämtar mig i skolan vi åker hem vi äter lite frukost först sen latar vi oss och det känns inte som jag har så ont i huvudet.

Jag berättar för mamma hur det känns i hjärtat och jag frågar mamma om jag kommer att få se min lilla syster igen. Jag vill att mamma som brukar ordna allt skall ringa till min lilla systers mamma och säga åt henne.

Vi ligger på soffan så fantaiserar vi vi leker den leken fantasi leken säg en sak som jag skall tänka på i 20sek sen berätta vad du tänkte.

Den leken är kul vi fnissade och sen somnade vi en stund.

Mamma säger att det verkar som att jag har haft migrän.

Jag älskar min lilla syster!

Man kan!

Man kan inte hämnas fram en bättre värld.
Inte hoppas fram en bättre värld heller.
Eller förlåta fram en.
Man kan komma överens.
Man kan bestämma att man ska komma överens.
Och man kan genomföra det överenskomna.
Man kan bestämma att man ska genomföra det överenskomna.

Stans bästa skola?!

Jag var glad för att vi bor i ett område som är barnvänligt bra på alla sätt och vis och dessutom har man i alla tider kallat skolan som ligger här för "stans bästa"

Jag har under senaste åren tvivlat på vad gäller just det "stans bästa"

Min dotter har varit utsatt i skolan hon hann gå några dagar på sexårsverksamheten innan första grejen inträffade.

* Hon satt fastbunden HÅRT med hjälp av ett hopprep i ett träd en hel rast. Man kallade det för en lek som gick överstyr. Jag ifrågasatte var var rastvakterna? Hur kunde det hända? Varför när man fick en signal från andra barn bad man dem - Men gå och knyt upp då. Ingen vuxen gick ens och tittade.


Min dotter har varit utsatt för mobbing,kränkning och hot från en annan elev i klassen.

Det var ganska tunga grejer för sjuåringar som hände så jag beslöt mig för att låta skolan sköta sitt jobb. Jag frågade skolan flera och ännu fler gånger om man har varit i kontakt med den andra elevens föräldrar. Det lät man mig tro. Och jag tänkte va bra att skolan gör det dem ska trots att de inte verkade bli bättre men levde i tron om att skolan jobbar på detta.

Jag tänkte i bland - men hur uppfostrar man sina barn? visst skolans ansvar när dem är där men va sjutton klart föräldrarna måste se till att uppfostra sina egna ugnar.

När skolan började i höstas så berättade min dotter att den andra eleven nu har blivit jätte snäll och verkligen är jätte snäll mot många.

Klassen klassas av skolan som någon slags värsta klassen på hela skolan.

Vi kallades till ett slags krismöte och jag nämde där jag bla sa att men det finns ju tex en elev som upplevs mycket snällare mycket bättre men ingen verkar ta notis om det.

Visserligen så skall man väl inte bli belönad för att "uppföra sig som man skall" men om man "har gjort fel" under en längre tid så skall det uppmärksammas att man gör rätt.

Sagt och inget mer hände än så.

Nu har det gått några veckor och min dotter visar mig en kväll några märken hon har ( inte jätte blå märken) men märken som just den eleven som det inte verkar ha uppmärksammats att eleven "gör rätt" orsakar.

Jag kontakdade skolan dagen efter och man skulle ta upp det sen skulle man höra av sig.

Ingen hörde av sig jag frågade på fritids när jag hämtade och svaret blev den som ringt mig hade gått hem och - Vadå det som hände i går kan man ju inte ta upp i dag.

I går ringde en och sa jag trodde inte du ville att vi skulle prata med eleven om det utan föräldrarna.


Jag bestämde mig för att jag ringer föräldrarna själv och sagt och gjort.

Ingen har ringt den andre elevens föräldrar..

Så nu vet jag att det är svårt för föräldrar att uppfostra sina ungar om dem inte ens vet vad som händer i skolan.

De har aldrig ens fårr veta vad deras barn utsatte mitt barn för!ALDRIG!

Möjligt att den där skolan har brea siffror i sin mobbing statistik klart dom har för det finns väl inte en enda dokumentation om saker som händer på skolan eftersom föräldrarna inte får ta del av det.